Idag efter slöjden gick vi i god tid (som alltid!) till busshållsplatsen för att invänta bussen som tar oss tillbaka till skolan och närmast till vår lunch. Solen sken och vi var alla på gott humör! Något hungriga, som sig bör. Vi väntade, barnen frågade mig: "Lisa, var är bussen?" och det undrade jag precis som dem.

Jag ringde kundtjänst på bussbolaget och fick veta att turen var inställd på grund av busshaveri. Bussbolaget meddelade att det vi skulle göra var att vänta på nästa buss som skulle dyka upp... nästan 1 timme senare! Vid det här laget fick jag nog (med tanke på att detta var andra gången detta händer på kort tid) och hälsade bestämt att det inte var bra nog. Barnen i klassen som hörde mig fick stora ögon när de hörde att fröken sa emot på det viset. Hur som helst skulle bussbolaget återkomma till mig via telefon.

Jag samlade klassen och vi hade ett klassråd där på trottoaren. Jag berättade allt jag visste och presenterade de val som jag ansåg att vi hade: antingen stanna kvar och sola vid sidan av vägen eller börja promenera mot skolan. Klassen var överens om att de ville att vi skulle gå! Sagt och gjort så började vi gå. Solen sken och det blev varmt när vi i ganska rask takt vandrade! Efter lite drygt 2,5km promenad dök nästa buss upp och vi fick åka sista biten till skolan.

Kontakten med bussbolaget blir en fortsatt fråga. Det är ju så att det är avtalat med bussbolaget hur de ska åka denna tur, tid och körsträcka, utifrån våra slöjdtider. De borde alltså veta bättre än att ställa in en tur då de vet att i alla fall 25 personer ska åka med... 

I Gustavsberg mötte vi en trevlig man som var ute på promenad, 
han tog denna fina bild på oss under vår färd och var sedan snäll och skickade den till mig!  
 

Så vad blev då dagens lärdom? Era underbara barn skötte detta "äventyr" alldeles toppen och det gör ju mig glad och stolt! Vi fick oss en härlig promenad, vi hade i alla fall tur med vädret!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar